med nytt kommentarsystem: Disqus. Ha överseende.
Bra! Nu får jag en blogpost att testa på…
Guds längtan
Efter denna dagen fick jag så mycket glädje i Guds Ord! Nu är det för sent på dygnet för mig för att skriva detta bra, men ändå…
Det handlar om inkarnationen på Kyndelsmässodagen. Gud blir människa. Han blir det genom den helige Andes verk – född av jungfrun Maria. Det liksom det som är poängen. Han är Guds Son. Gud med oss.
Det är Guds längtan efter dig människa som gör det. Hans kärlek till dig gör att han inte bara kan vara kvar i evighet utan blir till här hos dig. Förkroppsligas. Jesus är Guds längtan förkroppsligad. Han kan inte hålla sig tillbaka och bara vara ”andlig”. Han kan inte låta bli att komma till dig som en du känner igen. Han längtar sig hit för att möta din längtan efter liv. Oj, vilket möte.
Sjätte februari
Idag är det min födelsedag. 37 låter bra. Vaknade med två bokpresenter från hustrun och några kreativa teckningar från de yngsta barnen.
Det är vinter som det brukade vara för 30 år sedan den här dagen. Det är vackert, även om jag inte använder snön på samma sätt nu för tiden riktigt.
Dagen ägnas åt konfirmander i Länghem, innan det blir en lugn eftermiddag här hemma. Så ska en 37-årsdag firas tycker jag. Mitt i livet på något sätt.
Värme i kylan
Nu fick jag en idé i söndags morse – om hur man skulle få mer värme ur elementen i huset. De är ju dimensionerade efter högre temperaturer på den tiden det var oljepanna, men nu är det lägre tempererat vatten som cirkulerar. Alltså är det lite för lite värme som lämnas i huset när det är riktigt kallt ute.
För att ta vara på värmen har jag nu monterat en list längst ned vid elementen. Den listen innehåller några små fläktar – typ datorfläkten – som cirkulerar luft upp förbi elementen och sprider i rummet. De vanliga elementen är konverterade till konvektorelement helt enkelt. Tre kvart per element i installationstid. Mycket bra grej. Så här kommer reklamen: elementflakten.se. Det kommer att göra luftvärmepumpens drift än mer effektiv på alla sätt. Nöjd såhär långt.
Det snöar
Sitter uppe och dricker lite morgonkaffe innan familjen ska väckas. Snöfallet har så smått börjat utanför fönstret. Det prognostiseras att bli ett snöigt och blåsigt dygn. Kul att det har blivit vinter på riktigt – det har varit efterlängtat i flera år nu!
Jag ska liksom igår ut på vägarna en del idag, om det går efter planen. Allt tar längre tid och kan bli ändrat under vägen. Det är nyttigt och bra. Snö bromsar upp vår vardag.
Att nå nya… marknader?
Det kommer ju en hel del fax till församlingsexpeditionen. Här hittade jag ett ganska intressant. Som församling så har man ju ett uppdrag att nå ut och nå vidare med budskapet, och det verkar tydligen vara så att det är någon som upptäckt att det är stort intresse för Jesus och tro på honom, särskilt inom offentlig sektor. Eller om det är så att församlingen räknas som offentlig sektor. Det var inte någon språklig höjdare, så det är nog valfritt. Intresse i alla fall – för pappersåtervinningen.
Sedan är det väl inte så att vi har någon VD att lämna detta fax till, men eftersom jag är VDM* här, så kan ju jag ta det.
*VDM=Verbi Divini Minister, Det Gudomliga Ordets Tjänare.
Nöjd
Sex dussin fibrer:
Och är det någon som undrar hur man gör, så kan jag försöka dra mig till minnes. Men det här är ju inte någon receptblogg, så…
Bön och försäkran
När vi i församlingens gudstjänst meddelar dödsfall, är så är det ett uttryck för gemenskapens omsorg, bön och hopp. I gudstjänsten är det både tacksägelse över det liv som varit, och det är ett uttryckt hopp.
Jag tycker de ord som följer meddelandet av namn och ålder på dem som avlidit är starkt hoppfulla:
Herren läre oss att så betänka vår egen förestående bortgång,
att när vi skall skiljas från detta förgängliga livet
vi är beredda till en salig hädanfärd.
-
Det där är ju inte en bön, utan en försäkran utifrån det sammanhang tron är, tänker jag. En på ett sätt självklar påminnelse till den församling som samlats till gudstjänst som vanligt, men nu med en plats tom i kyrkbänken. I tron formas tillförsikten om att livet är ett helt, att livet i tron på den uppståndne följs av ett evigt liv. Det är ord som helt fokuserar hoppet om liv givet av och i Kristus.
I de texter som finns i Svenska kyrkans handbok kring detta sammanhang i gudstjänsten finns sedan 1986 (tror jag det måste vara) detta alternativ inte med. Det har funnits med fram till alldeles nyligen på de utskrifter man gör ur vårt medlemsregister inför tacksägelse i gudstjänsten. Nu är det endast alternativet med bön kvar: ”Herre, skänk dem som sörjer din tröst och ditt ljus och låt oss alla en gång få gå in i din eviga glädje”.
Det är inte så att jag tycker att bönen är onödig. Den är ju en del av vårt ständiga uttryck i gudstjänsten, och blir också tydligt i förbönen där detta drag av omsorg får finnas med. I det alternativ som nu ges är visserligen hoppet om evighet med i bönen, men på ett annat, mer allmänt sätt.
Jag har ju de tidigare orden i mitt sinne och i min gudstjänst, och kommer nog ha kvar dem i detta sammanhanget. Däri ligger en tydligare och mer själavårdande förtröstan på det löfte som finns i Jesus Kristus.
Läs även andra bloggares åsikter om sorg, evighet, liv och död, hopp, uppståndelse, Svenska kyrkan
Personlig igen
Kan ju vara kul med en koll så att man är sig själv och är som man är. Stötte denna gången på det via twitterfolks bloggar: Karin och Sjumilakliv. 41 frågor som väl utgår från Jung och Myers-Briggs eller hur det nu är. Men ok, såhär är det:
Markus personlighetstyp:
Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.
Karriärer som skulle kunna passa Markus:
Inredningsdesigners, designers, sjuksköterskor, administratörer, operativa chefer, sekreterare, förskole- och dagispersonal, socialarbetare, personalvetare, juristassistenter, präster, kontorsansvariga, affärsinnehavare, ekonomibiträden, hemmafruar/hemmamän, trädgårdsmästare, kuratorer, familjerådgivare, hälsovårdspersonal, bibliotekarier, medicintekniker.
Så är det med det just nu. Det var väl betryggande. Nu känner jag mig hemma i mig igen. Nån mer som känner igen mig?