Sensus känner in det korrekta mest av alla
Jag fortsätter att påminna om att studieförbundet Sensus knappast tillför något till församlingarna i Svenska kyrkan. Organisationen verkar driva en egen agenda som jag inte tycker att församlingarna utan vidare – troligen inte alls – kan ställa sig bakom.
Det som nu senast kommit att förtydligas är den könsneutrala beteckning man vill komplettera sitt förhållningssätt till sin personal med: ”Alla anställda ska själv bestämma över sin benämning: han, hon eller hen (könsneutralt pronomen)” (Ur Sensus inkluderingspolicy).
Detta tar sig enligt Kyrkans tidning uttryck i t ex att arbetssökande får definiera sig själva som han, hon eller hen i respektive kryssruta.
Jag kan inte säga om vi är tidigast, men vi är nog bland de första som väljer att göra på det här sättet, säger Johan Welander, HR-ansvarig på Sensus.
-
Det var ju också något att vara först med. Jag tror inte på detta. Det är vilseledande. Jag tror inte att det är konstruktivt för någon att vara könsneutral. Definitivt är detta inte ett budskap som kan stöttas genom att församlingar bidrar till det.
Svenska kyrkan kan nog i vissa lägen ha något att vinna i ekonomiskt hänseende på att sätta sensus-loggan på en agenda och få bidragsstöd till sin verksamhet, eller att få kursledare i studiecirklar finansierade. Men om det bara är det, så borde man väl åter bilda ett kyrkligt studieförbund.
Per-Olof Hermansson skriver också: Kristdemokraterna i Mark, och om Genustyranni och statsfeminism.
Läs även andra bloggares åsikter om Sensus, Svenska kyrkan, könsneutral
Kommentarer
Kommentar av Allan
09 februari 2010 vid 15:38
Kanske göra som katolikerna: byta till Studieförbundet Bilda?
Kommentar av Markus Wallgren
09 februari 2010 vid 15:50
Ja, Bilda är väl alternativet om man har behov av studieförbund.
Kommentar av Creutz
09 februari 2010 vid 16:14
Borde inte kyrkan ha resurser att bilda ett eget studieförbund, som återspeglar hennes värderingar kring kön, klass och människosyn? Då slipper man ju dras med de problematiserande samtida uppfattningar i de här frågorna, och kan hålla fast vid att en människa är en han eller hon, oavsett hennes egen upplevelse, att samhället ska vara stratifierat, och att människorna ska överträffa varandra i underordning.
Kommentar av Teresa
09 februari 2010 vid 17:55
Förstår inte vad problemet är, på vilket sätt skulle det kunna vara förödande för en studiecirkel att de deltagande eller personalen vill använda sig av ”hen”? Som lingvist motsätter jag mig bruket, eftersom det är oöverförligt till andra språk, och rent opraktiskt om man korrekt vill bruka språksystem som är uppbyggda på på genus, kasus osv, svenskan har reale och neutrum, de latinska språken femininum och maskulinum, osv), men annars tycker jag att ni gör en höna av en fjäder… exakt vad är problemet med att en som vill vara med i en studiecirkel om Bibeln samtidigt har en uppfattning om sin egen könstillhörighet som inte är den gängse? spelar det någon roll? Indignationen blir lätt löjeväckande…som när en pingstkyrka vägrade en tranvestit att hålla möte i kyrkan, med argumentet att hans ”livsstil” var syndig. Livsstil? Han hade varit gift med samma kvinna i 30 år, hade tre vuxna barn, ett stadigt jobb och var snäll och omtyckt, och hade inga planer på att ändra på detta. men han gillade att ha kjol på sig. Exakt vad var problemet?Han är ju ett dygdemönster i tider där skilsmässor är vanligare än livslånga äktenskap. Jag har byxor,och ibland till o med en svart slips, tycker det är skitsnyggt, slips och höga klackar, androgynt och sexigt och häftigt- vad är problemet? Gör det mig mindre snäll? Mindre accepterbar i er församling? Trams.
Kommentar av Markus Wallgren
09 februari 2010 vid 18:25
@Teresa och @Creutz: Ett studieförbund vore ju bra att ha som ”kanal” för de bidrag man kan få för studiecirkelverksamhet och annat i församlingar. Då är det helt överflödigt att det förbundet börjar leva sitt eget liv som jag uppfattar att Sensus gjort. Det ska inte driva opinion etc. Det är ett serviceorgan för församlingar. Och observera att jag inte skriver något om hur man har det i dessa studiecirklar.
Poängen är att det ska vara lokalt anknutet, ur församlingen, det som sker i studiecirklarna etc. Där är det upp till den församlingen och det pastorala ledarskapet att se till att det förs en god undervisning och ett gott samtal.
Kommentar av Teresa
09 februari 2010 vid 19:11
Nej, Markus, nu fegar du ut här: ditt ursprungliga argument är inte alls att ett studieförbund som kyrkan anlitar ”levder sitt eget liv”, det hade jag ju kunnat se ett argument i sig, – du skriver svart på vitt att ”Det är vilseledande. Jag tror inte att det är konstruktivt för någon att vara könsneutral. Definitivt är detta inte ett budskap som kan stöttas genom att församlingar bidrar till det.”- vilket budskap är det? exakt vad är problemet med att människor är trötta på stereotypa bilder av könen och hur de ska uppträda, att de till och med vill bli av med vissa pronomen? det är ju bara en logisk konsekvens, även om jag intetrior attdetta kommeratthålla, det är stört omöjligt att könsneutralisera ett språk, som jag ser det… Jag ser absolut inget som helst problem med detta för övrigt. Om du inte har extremt reaktionära idéer om vad ”en kvinna” och ”en man” är, och hur de ska bete sig (typ, de gamla vanliga zzzz stereotyperna), och det tror jag mig veta att du inte alls tycker, så ser jag faktiskt inga problem i att skriva ”hen”-om man nu vill det. Vad är problemet? Är det att ”driva opinion”? Om jag säger att jag tycker att alla människor ska vara fria, driver jag då ”opinion”? Tycker inte jag. Studie förbundet ska väl erbjuda studier i kristendom antar jag. Vad spelar det för roll om man studerar, säg, Bibeln syn på social rättvisa om man har anmält sig som en ”hen”?
Kommentar av Markus Wallgren
09 februari 2010 vid 20:16
@Teresa Fegar ur? Inte. Jag tycker inte studieförbundet ska ha någon egen linje. Budskapet som studieförbundet står för är det märkliga nya. Helt onödigt. Man och kvinna. Det är bra. Manligt och kvinnligt. Bra. Men inte könsneutralt. Varken i språk eller i liv. Det blir, kan man väl säga fruktlöst. Du vet hur jag resonerat tidigare. Och jag tror inte heller att det är kyrkans tro, lära och liv att det finns ett könsneutralt liv. Alltså ska inte Sensus idéer stöttas.
Nej, jag har som du vet inte så väldigt extremt reaktionära idéer. Att studieförbundet gör såhär är bara onödigt. Och det förskjuter värderingar. Det är vilseledande sett ur t ex biblisk synvinkel. Klart?
Kommentar av Teresa
10 februari 2010 vid 11:38
nej, gtror inte du har diskuterat könsroller förr här… du har väl mest diskuterat homosexuellas rättigheter, om nu ska nämnas något som närmar sig de här frågorna. Men detta har ju inget med äktenskap att göra, och homosexualitet nämns inte heller… Det är inte könsneutralt i dess biologiska bemärkelse som hänvisas, utan snarare könsrolls-neutralt- och det tycker i alla fall jag är najs. Jag är intemer eller mindrekvinna för attjag beter mig eller benämner mig på etteller annat vis, jag är kvinna, punkt slut. men om någon nu vill använda ett annat pronomen än förr, för att betona att han eller hon är less å förväntningar som gamla stereotyper gjort gällande, jamen det ändrar ju fortfarande inte kursinnehållet. Läseboken är fortfarande Bibeln! Och det är fortfarande VAD du lägger in i orden ”manligt” och ”kvinnligt” som är det viktiga, inte att du tycker om att de bägge orden finns. Tycker att du blandar äpplen o päron, kursinnehållet är en sak, ett pronomen som någon vill ta- en annan.
Kommentar av Markus Wallgren
10 februari 2010 vid 21:06
Ok. Jag kan ju förstå distinktionen. Att komma ifrån stereotyper genom att införa ett könsneutralt pronomen tror jag inte fyller sin funktion. Då är det bättre att i de kategorier som finns – kvinna, man, manligt, kvinnligt – söka hitta identitet.
OCH jag tror att detta visst hänger samman med kön och skapelse. Stereotyperna må vara besvärliga, men det är manligt och kvinnligt i interaktion och komplettering som skapar vidare liv. Då är könsrollerna en ”underavdelning” i den diskussionen.
Dessutom säger jag fortfarande att kurser som församlingar anordnar kan vara hur de vill. Det är studieförbundet som inte borde göra en nyskapad (såklart inte av dem, men ändå) kategori för kön, för det säger mer än så. Det visar ju givetvis en vilja, åsikt etc. Det är ju därför jag skriver?! Låt församlingar som vill det anordna kurser med ett studieförbund som inte driver en linje som inte är teologiskt grundlagd med församlingarnas tro. Äpplen. Och päron.
Kommentar av anettegunnarsson
11 februari 2010 vid 9:57
Som anställd inom Sensus studieförbund blir jag både ledsen och illa berörd av det du skriver. Självklart får du tycka vad du vill om Sensus inkluderingspolicy där begreppen han/hon/hen finns uppräknade men din allmänt negativa inställning till Sensus som studieförbund gör mig riktigt ledsen och jag vill gärna försöka ge min bild av oss som studieförbund och den verksamhet vi bedriver.
Det är våra medlemsorganisationer, bl.a. Svenska kyrkan, som fyller vår organisation med verksamhet. Det är du och dina kollegor runt om i Sverige som genom samarbete och dialog har skapat det Sensus du i så hårda ordalag beskriver.
Många församlingar har ett nära och gott samarbetet med Sensus. Svenska kyrkan tappar medlemmar och drar ner på lokaler, personal och verksamhet. Sensus finns många gånger med och stöttar med ekonomi, administration, kunnande och erfarenhet. Tänk bara på alla noter som Sensus tagit fram till allt från barnkörer till kyrkokörer. Hjälp med Stimrapportering, arvodering av artister för att bara nämna några exempel. Men en sak är viktig att beakta och det är att Sensus är en egen organisation där vi värnar om den lilla människan oavsett kön, etnicitet eller tro. För mig är folkbildning allt från att människor förkovrar sig inom sin anställning till att känna tillhörighet och god kamratskap. Vi har grupper som studera Bibeln. Vi har cirklar i retorik. Vi har rockcirklar där unga killar och tjejer får möjlighet att utvecklas och växa som människor. Vi har samtalsgrupper där deltagarna kan lyfta de livsfrågor som känns viktiga för dem, där man får tala till punkt och känna sig både sedd och hörd. Att känna tillhörighet är för många idag en bristvara och en uppgift för både Sensus och Svenska kyrkan. En uppgift som jag tror att vi tillsammans kan göra ännu bättre även om du och jag, som anställda inom två olika organisationer, inte alltid delar varandras uppfattningar.
Jag tycker du målar upp en mycket smal och ensidig bild av Sensus. Jag är både stolt och glad över att få vara en del av folkbildningen. Svenska kyrkan är vår största medlemsorganisation och något som vi ska värna om vilket jag också tycker att vi gör. Men, du, glöm inte att det är något som vi gör tillsammans.
Än en gång, detta är min bild av Sensus.
Anette
Kommentar av Markus Wallgren
11 februari 2010 vid 13:48
@anettegunnarsson – tack för din kommentar. Visst känner jag till den variationsrikedom som finns på kurser och de sätt varpå Sensus stöttar församlingar. Där gör ni givetvis ett gediget arbete som studieförbund.
Min tanke startar i församlingens sammanhang. Vad har man som församling för uppgift och kallelse? Undervisning är t ex en grundläggande uppgift i kombination med de övriga – gudstjänst, diakoni och mission. Då söker man vägar att utforma detta, och så har studieförbundet vuxit fram som organisation.
Svårigheten är att studieförbundet driver en agenda genom t ex inkluderingspolicyn, som inte längre självklart kan vara på samma grund som församlingens tro. Detta med könsneutrum är ju bara ytterligare ett tecken – tidigare reagerade många, däribland katolska stiftet, på den aktiva medverkan vid Pridefestivalen. Jag tror inte att inkludering kommer denna vägen. Jag har svårt att se att detta är kyrkans sätt att vara inkluderande. Det synes mer vara en anpassning till tidens trender. Kyrkan och församlingen blir inte mer inkluderande på detta sättet, och därmed har jag svårt att se att just Sensus är det studieförbund eller den organisationsform som gynnar det grundläggande uppdraget.
Studieförbundet skulle kunna stötta församlingar på samma sätt som nu, men helt utifrån församlingarnas egna verksamhet. Om en församling vill anordna kurs utifrån egen pastoral eller utvecklande församlingstanke, så kan man få ha ett – åtminstone – neutralt studieförbund som samarbetspart. En renodlad administrativ funktion således. Det behovet finns i församlingar som stöd i den ekonomiska situation som är.
Kommentar av Teresa
11 februari 2010 vid 17:16
”Detta med könsneutrum är ju bara ytterligare ett tecken – tidigare reagerade många, däribland katolska stiftet, på den aktiva medverkan vid Pridefestivalen.”
Men detta har ju ingenting med någonting alls att göra: vad har homosexualitet med pronominat ”hen” att göra? Fråga en homosexuell man eller kvinna om han eller hon ser sig som ett neutrum- nej, kommer svaret att bli. en homosexuell MAN ser sig nog som just en MAN, eller tycker du att han är mindre MAN på något vis för att han är homosexuell? Är en lesbisk KVINNA mindre KVINNA för att hon är lesbisk? Det verkar hansla mer om vad DU lägger i ordet MAN och KVINNA. Om sensus vill låta de MÄN och KVINNOR som är obekvämamed pronomen som de anser dra tankarna till uppmräksamhet på deras kön i frågor som inte alls borde ha med kön attgöra, som till exempel deltagandet i en studiecirkel, eller anställningen i det förbund som anordnar dessa studiecirklar, så är det väl något helt annat än sexualitet? Varför drar du slutsatser om sexuell läggning i en diskussion om könsneutral benämning på sig själv? Jag tycker att mitt kön och min sexuella läggning är helt väsenskild den diskussion om pronominat ”hen” som du för här, och om jag, till exempel, skulle kalla mig ”hen” i ett jobbsökarbrev…. Tycker det här är jättekonstigt. kanske kunde Sensus ordna en kurs i genusstudier för präster. Genus och tankar kring det har inte mycket, och absolut inte uteslutande, med sex och homosexualitet att göra. Blanda inte in Pride i detta, vad kom det ifrån?
Kommentar av Andreas Creutz
11 februari 2010 vid 18:23
Och så kan jag inte längre låta bli att kommentera. Jag håller för det första helt och hållet med Teresa: jag är homosexuell och man. Ingenting annat. Jag älskar en man, men blir inte mindre man för det. Gud nåde den som skulle påstå nåt sånt.
Att sedan Sensus är med i Pride-sammanhang – vad har det i sammanhanget att göra? Jag blir ledsen av att läsa dig beskriva Pride som något ont. För det är det du menar: homosexualitet som levs ut är synd, och därmed något ont. Därför ska, menar du, kyrkan inte ens befatta sig med en organisation som i sin tur befattar sig med de homosexuella.
Pride försöker hjälpa dem som så många gånger känner sig fast i ett enormt utanförskap, att faktiskt känna någon sorts gemenskap; ett sammanhang som säger – det du känner är okej. Vi är fler. Vi är tusenden. Jag har själv hört om gaykillar från nån liten byhåla, som knappast skulle kunna komma ut med sin läggning och vara sig själva, utan att riskera psykisk och fysisk skada, för att inte tala om det tysta fördömande som ålderstigna profeter bland såväl grannar, kyrka som samhälle gör sig skyldigt till.
Pride är så mycket, mycket mer än transsexuella män i färgglada kläder. Det är också de som kommer efteråt. De som kommer i sina vanliga kläder, på utflykt från sina vanliga jobb, i sina vanliga sammanhang. De får möjlighet att under en vecka samlas för att gå på seminarier, lära känna folk i samma situation som de själva, och, ja, fira att det är okej att vara homosexuell – att kyrkan inte längre har någon som helst makt att lemlästa, dränka, bränna eller hänga dem, som de gjort så länge, – att samhället på det stora hela accepterar homosexuella som människor precis som alla andra, bara det att de rent biologiskt attraheras till nån av samma könstillhörighet.
Man hade kunnat hoppas att kyrkan lagt av sig sitt ok av förakt för det annorlunda, och acceptera homosexualitet, liksom hon accepterat att folk kan skiljas, att kvinnor ber utan att täcka håret, att ta ut ränta.
När det gäller ”hen” är det en språklig styggelse. Men det hindrar naturligtvis inte att det kan få finnas med i Sensus sammanhang. Somliga är rent genetiskt varken män eller kvinnor. Kanske är de en kombination. Kanske är de något av varje. Vill de ge uttryck för det genom att etikettera sig som ”hen” – ja, så varför inte? Jag tänker i alla fall inte kasta sten på dem. Men däremot på dem som förvägrar dem rätten att definiera sig själva som de önskar, som förvägrar dem rätten till individuell frihet till individuell identitet.
Och när det gäller kyrkans inkluderande – kyrkan är överhuvudtaget inte inkluderande. Den är exkluderande: följande äga ej tillträde! Och sen kan man sätta in den synd man för tillfället retar sig på. Bättring! Omvändelse! Kanske är det i kyrkans natur att vara sån. Kanske måste hon vara sån. Men inkluderande, det är hon absolut inte.
Och ”hen” – det är en icke-fråga.
Kommentar av Markus Wallgren
11 februari 2010 vid 19:00
Det jag skriver om i blogposten handlar om att Svenska kyrkan kan tänkas behöva ett studieförbund, för att man därigenom kan få stöd för vissa typer av studiecirklar, studiematerial etc. Detta studieförbund skulle enligt min mening vara neutralt i frågor som de jag berör. Till för församlingarnas ekonomiska stöd enbart.
När det sedan gäller de exempel jag tar upp – och som är impulsen till att skriva – så förstår jag som ni vet av vad som tidigare skrivits här på bloggen i poster och kommentarer att jag inte blandar ihop saker. Vi kan ju ta det samtalet vid en annan blogpost vid ett annat tillfälle kanske? Här var mitt ärende det onödiga i studieförbundet Sensus framtoning.
Kommentar av Andreas Creutz
11 februari 2010 vid 19:46
Om du inte vill diskutera HBT, så bör du inte ta upp HBT.
Om du inte vill diskutera kyrkans inklusivitet, så bör du inte ta upp kyrkans inklusivitet.
Och att lättvindigt dra till med Pride som ett exempel på där Sensus avvikit från kyrkans (nå, snarare kyrkoherdens) uppfattning; – nå, då får du stanna kvar och förklara vad du menar med det.
Kommentar av Markus Wallgren
11 februari 2010 vid 20:10
Jo, det kan jag ju. Just som jag skrev i förra kommentaren. Och jag kan också förklara. Kortfattat nu – det var inte mitt ärende denna gången: Det finns väl vad man kan sammanfatta som en klassisk kyrklig teologi kring sexualitet och kön. Den duger fortfarande att hävda. Det som behöver förändras är kyrkans sätt att i den klassiska teologin lyckas vara inkluderande. Därmed kommer man inte vara bekräftande i alla lägen, men inkluderande. Och jag säger inte att det är lätt, eller att jag har svaren, eller metoden. Men viljan att nå någon vart med detta. Så skulle man säkert kunna medverka som församling i en mängd olika sammanhang. Jag tror jag har tidigare skrivit om utmaningen för församlingen, kyrkan, att vara en plats för ALLA som vill tillbe och ära Gud – annars får jag göra det. Det ska var och en veta, att så talar jag om detta i de sammanhang jag kommer åt.
Kommentar av Andreas Creutz
11 februari 2010 vid 20:19
Jag förstår inte vad du skriver i ditt senaste inlägg.
Kommentar av Markus Wallgren
11 februari 2010 vid 20:38
…och eftersom inte facebook-chatten funkar så… Jag ska skriva om detta då framöver. Men inte precis nu. Vi ses.
Kommentar av Anette
11 februari 2010 vid 20:45
Om jag inte misstar mig så började Sensus engagemang i Pride-festivalen med en förfrågan om samarbete från Svenska kyrkan.
Kommentar av Markus Wallgren
11 februari 2010 vid 21:00
Jo, det är säkert så. Men att då bli stolt partner – det är att ta i. Det är väl en impuls att fundera över samarbetet för en del samfund och församlingar. Man kan inte stå för det. Låt vara om en församling väljer att stå som stolt partner – det hade varit bättre.
Kommentar av Teresa
12 februari 2010 vid 10:18
Fortfarande. homosexualitet och pride har inte mkt i enb diskussion om pronominat ”hen” att göra.
hälsningar Teresa- ”100 procent alfakvinna, med höfter breda nog att föda 13 ungar, som lipar till Lilla huset på prärien och älskar bäbisar och hårdrock”, som hen brukar säga.
Kommentar av Markus Wallgren
12 februari 2010 vid 10:28
Ok. Här säger man inte emot längre.
Du har rätt i det.
När det gäller Svenska kyrkans församlingars engagemang i Sensus så framhärdar jag dock i sak.
Kommentar av Annelie
12 februari 2010 vid 15:36
Och hur menar du, då du skriver; ”Jag tror inte det är konstruktivt för någon att vara könsneutral.” ??
Jag tror att det kan vara konstruktivt, för den människa som upplever sig inte vara just han eller hon.
AW
Kommentar av Markus Wallgren
13 februari 2010 vid 6:07
Strikt individuellt ja. Om nu tillvaron är så individuell. Jag får nog skriva något om skapelse etc. framöver där detta samtalet kan ta en fullödigare startpunkt. Det som var mitt ärende i inlägget var tveksamheten inför det studieförbund som Svenska kyrkan i stora delar använder sig av, och det hade denna gången som grund könsneutralitet etc.
Kommentar av Annelie
13 februari 2010 vid 10:38
Tillvaron består av individer.
AW
Kommentar av Markus Wallgren
13 februari 2010 vid 10:42
Individer i relation, interaktion, etc.
Kommentar av Markus Wallgren
13 februari 2010 vid 10:43
Individer i relation, interkation etc.